tabernaklet

healing on the streets

2012-02-15T15:31:00.001Z

den här bloggen flyttar till http://healingonthestreets.tumblr.com/

vi ses där!

Preludium till Sexagesi, sönd. 12 febr

2012-02-12T15:52:00.001Z

Preludium till Sexagesi, sönd. 12 febr
Veckans preludium av Gustaf Nygren

Principer för väckelse

2012-02-07T10:07:00.007Z

Lyssna till Katarina Halldorf Almontes profetiska undervisning om "principer för väckelse" på http://sthlmsbonehus.org/media/..

Bradley Hathaway - The Celebration Wedding

2012-02-06T22:13:00.001Z

offthetopofmyheart: Gömd

2012-02-05T20:06:00.000Z

offthetopofmyheart: Gömd: För knappt ett år sedan medverkade jag som tolk på en ganska stor kristen konferens i Sverige. Det var en bra konferens med många människor ...

Shabbat Shalom

2012-02-03T12:51:00.004Z

Jag har haft en fridfull morgon med laudes, bakåtsträvande samtal med god vän och glatt mig åt att det fortfarande finns människor som möter min blick på tunnelbanan, som andas djupt och njuter av den bleka solen och den virvlande snön. #vågavägramobilsurf

Mike Bickle - How can I have an effective prayer life?

2012-02-03T07:46:00.000Z

Bönebrev januari 2012

2012-01-29T18:07:00.014Z

Vänner

Tack för att ni omsluter oss med era förböner. Stort tack till er som har stöttat mig ekonomiskt och gett mig möjligheten att jobba heltid som lovsångare i STHLMS BÖNEHUS och Vineyard Söder under januari månad. Om ni vill fortsätta understödja mig månadsvis så kontakta mig gärna (david.ahlen@gmail.com).

Kort uppdatering från bönehuset; jag har gått in i bönehusets ledarskap igen. Under våren fortsätter vi att be strategiskt, tematiskt på måndagkvällar. På onsdagkvällar varannan vecka (udda veckor) har vi dragit igång kontemplativ tillbedjan. Liksom förra terminen fortsätter vi med förnyelsemöten en fredag i månaden. Mer info om bönehuset finns på www.sthlmsbonehus.org.

Vineyard Söder firar gudstjänst varannan söndag (jämna veckor) på Frälsis Sociala Center vid Hornstull. Under våren startas en kommunitet inom församlingen för de som önskar fördjupa sitt andliga liv. Som medlem av kommuniteten avger man löften/överlåter sig åt daglig tidebön, regelbundet gudstjänstliv och bikt. Under mars då vi har kursmånad, kommer vi samtala om kommunitetens särart och funktion. Under våren deltar vi även som utställare på Harmoniexpo i Solna 31/3-1/4. Info om Vineyard Söder hittar ni på http://vineyardsoder.wordpress.com.

Om en vecka tillträder jag även en tjänst (20 %) som lovsångsledare i Bredäng pingst, där jag kommer leda varannan söndag (udda veckor). Det känns väldigt spännande. Be gärna för mitt arbete där!

I januari har jag haft förmånen att träffa och samtala med Daniel Kaiberger, ledare för ungdoms-OAS. Daniel är med i planeringsgruppen för Jesusmanifestationen och har bett mig att ansvara för ett helandetält i Kungsan i samband med JM i maj. Vi hoppas att många kristna ska sammanstråla och manifestera kyrkans enhet i år.

Tack för fortsatt förbönsstöd, era böner betyder så mycket! Be om beskydd över vår familj. Be om en ny våg av Anden - en "Faderns hjärtas utgjutelse" i Stockholm och Sverige.

I Kristus
David

Det hemliga sällskapet

2012-01-25T21:54:00.004Z

Nils Lundkvist - "Det hemliga sällskapet" from Oskar Hannler on Vimeo.

Ge Anden vidare

2012-01-19T17:45:00.004Z

Peter Halldorf skriver om vikten av andeuppfyllelse för spridandet av Guds rike. Läs inlägget på Peters blogg.

Azusa Street

2012-01-15T12:26:00.003Z

Undervisning om pingströrelsens födelse av Karin Tängermark, Ad Fontes, Lund. 20/11-2011.
111120 - Karin Tängermark, Azusa Street

Jes 38:20

2012-01-03T11:42:00.006Z

Herren kommer till min räddning, låt oss slå an strängarna och spela vid Herrens hus i alla våra livsdagar. (Jes 38:20)

2012

2012-01-02T16:08:00.010Z

Vi går in i 2012. För många, inte minst inom den nyandliga rörelsen, är året förknippat med profetior om jordens undergång. Kyrkans profeter talar hellre om en ny rörelse av Guds Ande. Det talas om skörd, om en ny utgjutelse av Faderns kärlek, en tsunami av Guds kraft och en ny enhet i Kristi kropp. En ny Jesusrörelse.
Personligen känner jag en stor förväntan på vad Gud vill göra under året. Det är ett privilegium och ett äventyr att få vara ett instrument för Hans kärlek och kraft i den här tiden. När vi ställer oss helt till Hans förfogande behöver vi inte vara rädda. Vi sätter vårt hopp till Herren i tider av oro.
När mörkret blir mörkare blir också ljuset allt ljusare.

Prelude for the last Sunday of Advent

2011-12-21T19:47:00.003Z

Prelude for the last Sunday of Advent

Skrivet av Andreas Eklöf

Trädet aka Gustaf Nygren

2011-12-11T10:00:00.004Z

Lofi dance music

En levitisk generation

2011-12-10T21:20:00.004Z

Vi lever i en tid då Herren reser upp en ny generation konstnärer och musiker som vill avskilja sin konst till Gud. Liksom leviterna, som tjänstgjorde i templet (G.T.), kommer dessa unga män och kvinnor att helga sina gåvor och ställa dem helt till Guds förfogande. För den levitiska generationen äger denna världens och tidålders avgudar ingen dragningskraft. Leviterna begär bara en sak - att få se Guds härlighet. Allt annat är förkastligt för dem. Mänsklig ära, rikedomar och framgång har inget värde i deras ögon. De har sin stolthet i Herren. Deras längtan är att få se Gud, att renas och genomlysas av Herrens heliga ljus.

Den här världens musik är som skrällande cymbaler i deras öron. De avskiljer/helgar sina sinnen åt att stämma in i den himmelska musiken. Mångfalden är stor bland leviterna, de spelar alla på unika instrument. Ingen ton är den andre lik i Guds tempel. Det finns ingen likriktning, men en unison röst som förkunnar Herrens storhet. Gud reser upp leviterna i vår tidsålder för att de ska återupprätta Davids tabernakel. I tabernaklet ljöd lovsången dygnet runt, året om, som en spegelbild av den himmelska tillbedjan (Upp 4).

Meditation om tillbedjan (dec 2011)

2011-12-09T21:10:00.007Z

I veckan besökte jag ungdomsledarna i församlingen New Life, Stockholm, och ledde dem i en bibelmeditation om tillbedjan. Känn er fria att sprida/använda materialet.

Vi ska stanna upp inför sju bilder/scener/händelser i bibeln som visar på olika uttryck för tillbedjan.

De första två bilderna hämtar vi från första Mosebok. Jag ska läsa två verser:

1 Mos 2:7

"Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ."

Den här berättelsen visar grunden för vår existens. Människan lever genom Guds egen andedräkt. Om Gud skulle sluta andas så skulle vi förintas. Vi är helt beroende av Honom. Det här är en grundläggande sanning när vi talar om tillbedjan. Vi existerar tack vare Honom. Innan vi föddes fanns vi till som en tanke hos Honom. Det föder en djup lovsång av tacksamhet till vår Skapare.

Även den andra bilden är hämtad från paradiset.

Vi läser från 1 Mos 3:8

"Vid kvällstiden hörde de Herren Gud vandra i lustgården."

Den här korta versen talar om en Gud som vill umgås med sin skapelse. Den visar oss en Gud som söker efter att leva i gemenskap och intimitet med oss. Den tecknar en Gud som njuter av sin skapelse och som hela tiden vill återupprätta och hela det som går sönder.

Den tredje bilden/scenen hämtar vi från öknen.

Israels folk har tågat ut ur Egypten och lämnat slaveriet under Farao. De har fått erfara ett ofattbart mirakel då Röda havet delade sig och folket kunde vandra torrskodda över till den andra sidan. De har precis bevittnat hur Gud räddat dem från Egyptens armé, hur soldater och hästar drunknat i havet. Moses syster, Mirjam och alla Israels kvinnor sjunger och dansar med tamburiner i händerna. Deras sång finns i 2 Mos 15:21 "Lovsjung Herren ty högt är han upphöjd".

Här får vi ta del av den lovsång som upphöjer Herren för hans styrka och makt. Han är den högste. Han är fruktansvärd. Han ger och tar liv. Han störtar härskarna men upphöjer de ringa.

Den fjärde bilden hämtar vi också från G.T.

Här ser vi kung David i extatisk lovsångsdans. Den heliga arken skulle föras in i Jerusalem och David uttrycker sin hänförelse genom att dansa inför Guds ansikte. Han vet vem den verklige kungen är. I vördnad inför Herren tar han av sig sin kungamantel och dansar i bara underkläderna.

Vi läser från 2 Sam. 6:14

"Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod."

Kung David är den mest kända lovsångaren genom tiderna. Hans vackra sånger finns samlade i Psaltaren i bibeln. I dessa sånger utgjuter David sitt hjärta inför Gud. En känd strof lyder: "Jag vill lova Herren alltid, hans pris ska ständigt vara i min mun".

Den femte bilden är hämtad från Nya Testamentet. Den illustrerar på ett passionerat sätt hur en kvinna vid namn Maria utrycker sin lovsång till Jesus.

Vi läser från Johannes 12:1-3.

"Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår och huset fylldes av doften från oljan."

Maria var en kvinna som satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans röst. Hon förstod i sitt hjärta att Jesus var Gud. Hon ger Jesus det finaste och dyrbaraste hon har och utgjuter oljan över Jesus. Det här är en vacker bild av innerlig lovsång. En tillbedjan då vi bara får uttrycka vår kärlek till Jesus och besjunga hans skönhet.

Den sjätte och näst sista bilden är hämtad från en berättelse då Jesus och hans närmsta lärjungar; Petrus, Johannes och Jakob befinner sig på ett högt berg för att söka stillhet och avskildhet.

Vi läser från Matt 17:1-6

"Och han (Jesus) förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen och hans kläder blev vita som ljuset. Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom.
Petrus sade till Jesus: "Herre det är gott för oss att vara här. Om du vill skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia. Medan han ännu taladese, då sänkte sig ett moln ner över dem. och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den älskade. I Honom har jag min glädje. Lyssna till honom! När lärjungarna hörd det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan."

Redan i G.T. uppenbarade sig Herren i ett moln av härlighet. Även i våra dagar finns det kristna som får erfara Guds härlighetsmoln. Lärjungarna som får höra Guds röst reagerar med gudsfruktan och faller ner på sina ansikten inför Gud. När Gud uppenbarar sin härlighet responderar vi med vördnad. I stunder av helig Gudsnärvaro förstår vi på ett djupare sätt vad vi är skapade till och vem som har skapat oss. När han genomlyser oss med sitt ljus ser vi klart.

Den sjunde och sista bilden hämtar vi från Uppenbarelseboken (Johannes uppenbarelse).

Vi läser från Upp 4:1-11

"Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen, och den första rösten, som jag hade hört tala till mig som en basun, sade: ”Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som skall ske härefter.” Och strax kom jag i hänryckning, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen, och han som satt där syntes mig lik jaspis och karneol, och kring tronen var en regnbåge som var som smaragd. Och runt om tronen såg jag tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kransar av guld på huvudet. Från tronen kom det blixtar och dån och åska, och sju facklor brann framför tronen, det är Guds sju andar, och framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall.
Mitt för tronen och runt om tronen var fyra varelser som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn. De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt:
Helig, helig, helig
är Herren Gud, allhärskaren,
han som var och som är och som kommer.
Och när dessa varelser hyllar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, då skall de tjugofyra äldste falla ner inför honom som sitter på tronen och tillbe honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga:
Du, vår Herre och Gud, är värdig
att ta emot härligheten och äran och makten.
Ty du har skapat världen,
och genom din vilja blev den till och skapades den."

Här får vi se en skymt av evigheten. Johannes syn av himlen och Guds tron visar oss en verklighet där Gud och hans närvaro genomstrålar en hel värld. En värld där ständig tillbedjan och lovsång pågår. I slutet av uppenbarelsen tecknas en framtidsbild där Gud ska återupprätta paradiset.

Vi läser från Upp 22:1-5

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet."

Meditation om tillbedjan (mars 2009)

2011-12-09T21:05:00.005Z

Meditation om tillbedjan (genomförd på folkhögskolan Betel, Stockholm måndagen 16 mars 2009.)

Vi ska stanna upp inför Guds olika namn. Gud som ensam är värd vår tillbedjan och lovsång.

Hans namn är;

Abba – Gud Fadern

Herren Sebaot – Härskarornas Gud

Elohim – Gud Skaparen

JHWH – Förbundshållaren

El-Shaddai – Allsmäktig Gud

El-Elyon – Gud den Högste

Adonai – Herren

Jahwe Shalom – Herren är frid

Jahwe Rohi – Herren min Herde

Jahwe-Tsidkenu – Herren vår Rättfärdighet

Jahwe M’Kaddesh – Herren som helgar

Jahwe -Shamma – Herren den närvarande

Jahwe -Rapha – Herren din läkare

Jahwe-Nissi – Herren vårt segerbanér

Jahwe-Jireh – Herren vår försörjare

—

Gud som är absolut kärlek och våra själars älskare, inbjöd mänskligheten in i gemenskap med sig själv då han “blåste in livsande” i Adams kropp. Människa och Gud levde från början i harmoni, enhet och vänskap. Människans position inför Gud var på knä, underställd Hans absoluta vilja.

Ordet tillbedjan kan översättas; “att böja sig ned”, “kasta sig ned”, “falla ned inför”. Det uttrycker ett förhållningssätt gentemot Gud där vi erkänner vårt beroende av Honom. Vi finns till för att Han har gett oss liv. Utan Gud skulle vi upphöra att andas. I Hans närhet fylls vi av kärlek och allt det han är; godhet, helighet, kraft, skapande, helhet och frihet. Vi förvandlas av Hans närvaro och responderar med att falla ner inför Hans storhet – detta gör vi med hela den mänskliga gestalt som han har format. Med vår kropp, vårt sinne/själ och ande.

Meningen med livet är att tillbe Gud.

—

I den tid vi lever då effektivitet, arbete och mänsklig framgång står högt i kurs är den “onyttiga” tillbedjan då vi “glömmer oss själva” eller “förlorar oss” inför Guds härlighet provocerande. Men grunden för vår aktivitet bör ju egentligen vara rotat i ständigt pågående bön och stillhet. Ett stilla beskådande av gudomens fullhet, då vi överväldigas av rikedomen i Guds väsen. Till skillnad från tidandans krav på tjänst och gentjänst, produktion och vinst, så utgår livspulsen tillsammans med Gud utifrån den böjda positionen, inte för vår vinnings skull – men för Hans äras skull.

Gud är en svartsjuk älskare. Han tvingar sig inte på, men inbjuder oss. Genom hela historien och i de bibliska berättelserna pulserar detta – den ständiga kärleksinbjudan som Gud erbjuder. Han är den som har älskat först. Han är den som gång på gång har tagit det första steget och sträckt ut den inbjudande handen. I Höga visan skriver Salomo om denna gudomliga inbjudan: “Kom min älskade, låt mig få se dig, låt mig höra din röst”. Hans inbjudan går ut till hela den mänsklighet som en gång valde att förkasta sin skapare. Hans inbjudan gäller även för oss här idag. Den brinnande kärlek som Skaparen känner för sin skapelse fick sitt klimax på golgata kors då Jesus Kristus, Gud själv i mänsklig gestalt lät sig dödas för att vi ska få evigt liv tillsammans med honom.

—

Vi ska reflektera över tillbedjan. Vem är en tillbedjare? Jo, den som tar emot den gudomliga kärleksinbjudan. Den människa som är medveten om sitt beroende av Gud. Den människa som intar den rätta positionen inför Gud – på knä, underkastad Honom, nedfallen inför Honom. Är detta alltså något för en andlig elit? Nej tvärtom, tillbedjan är en handling eller livsinställning för förlorare. De som har insett att de inte klarar av livet på egen hand och ser sitt desperata behov av någon som kan bära. Behovet av Någon som kan vara grunden för tillvaron.

Första steget är alltså att sluta kämpa i egen kraft. Att låta Guds kraft bli vår styrka. “När jag är svag så är jag stark” skrev Paulus. Att erkänna sin synd och svaghet, är att erkänna sitt beroende av Honom som är större än oss och våra omständigheter. Det är att kasta sig handlöst på Gud och tro Honom om att fånga upp oss när vi faller. Först när vi dör från oss själva så kan vi uppstå med Honom. “Om inte vetekornet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd”. I dopet begraver vi vår gamla människa och uppstår till en ny mänsklighet. Vi kapitulerar inför kärlekens väg och kärlekens källa.

Det andra steget är att dricka ur källan. “Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mera törstig”. Först när vi är som tomma kärl så kan vi fyllas av den kärlek han vill skänka. När vi står där utblottade, nakna och desperata efter Guds ingripande i våra liv så är vi också som allra mest mottagliga för Hans andedräkt. För det är det som sker när vi fylls av helig Ande – vi börjar andas tillsammans med vår skapare igen. Vi intar Edens position, nedböjd, och vi återerövrar Edens andning, i symbios med Hans andetag. “Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv”.

När vi börjar andas tillsammans med Honom blir vi också ett med Hans vilja. Vi sjunger inte vår egen sång, vi sjunger för Hans äras skull. Vi går inte vår egen väg, vi går hans väg. Vi lever inte för oss själva, vi lever för Honom. Vi skapar inte för vår egen äras skull, vi skapar till Hans ära. Allt vi gör, gör vi för att ära och tillbe honom, från den enklaste vardagssysslan till de svåraste livsvalen.

—

Tillbedjan är underkastelse, den böjda positionen, på ansiktet, i vördnad inför Hans storhet och helighet.

När vi tillber transformeras vi. Vi blir lik Honom som är föremålet för tillbedjan. I Hans närvaro helas vi.

Heligheten är en förtärande eld. Ingen kan se Gud och leva. Men tack vare Jesus som är det perfekta offret – lammet vars blod stryker bort våra synder, så kan vi se Gud. Vägen till Honom är öppen, förlåten har rämnat. Sonen har visat vem Fadern är. Han är Guden som älskar så passionerat han han utgjuter sitt eget blod och offrar sin egen kropp för mänskligheten. Lammet är värdigt att ta emot vår lovsång.

—

“Vad du är skön min älskade vad du är skön” Gud har älskat oss först. Vi är Hans dröm, Hans hjärtas kärlek. Gud är en svartsjuk älskare. Han begär vår kärlek men han tvingar sig inte på. Vill vi besvara Hans kärleksinbjudan?

—

Lovsång är inte en musikstil, lovsång är en livsstil. Ett förhållningssätt, en position. Den nedböjda positionen, den med ansiktet mot marken och armarna utsträckta. Den som vittnar om underkastelse. Vi har dött men uppstått med Honom. Vi har druckit ur Hans bägare och det levande vattnet har blivit till en källa inom oss, vi andas i takt med Hans andetag, Vi sjunger om riket, om kärleken och om Hans helande närvaro. “Jag vill lova Herren alltid, hans pris ska ständigt vara i min mun.” för att citera Psaltaren 34.

Som avbilder av Skaparen har också vi fått förmågan att skapa. När vi skapar för vår egen vinnings skull, för vår bekräftelses skull eller när vi bygger vårt eget universum så har vi missat målet. Men om vår konst och musik vittnar om Hans storhet och kärlek så har vi hittat hem.

—

Låt mig avsluta med att överlämna er i Guds händer:

Stäng av alla tankar som distraherar. I stillheten så anar du Hans konturer – den gode herden. Jesus Kristus och hans utsträckta händer. Han strålar av härlighet, en härlighet som bara Gud äger. Hans blick är fullständigt ren. Hans röst är fullständigt klar. Han säger till dig; vill du ta emot min kärlek och min närvaro?

Gud är här. Han är verklig.

I bibeln står det att Guds Ande söker dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom. Om du har formulerat en bön i ditt hjärta eller ett rop på hjälp, så har han hört dig.

David Åhlén

Prelude for the first Sunday of Advent

2011-12-08T14:29:00.001Z

Prelude for the first Sunday of Advent

skrivet av Andreas Eklöf

Preludium för helandemässa

2011-12-08T14:26:00.001Z

Kyrkomusik okt 2011 - prelude for a healing mass

skrivet av David Åhlén